Olififi

Godmorgon! Jag vaknade alldeles nyss från en mycket konstig dröm. Den var väldigt lång, känns som om jag drömt den i flera timmar. Så nu ska ni få höra :)

Det började nånstans med att jag var tillsammans med mina föräldrar på en promenad. Sedan sa de till mig att jag ska få träffa en man, som är otroligt snäll och att jag ska bli hans fru. En bättre man kan man inte tänkas få, han är supersnäll, bor mitt i skogen i ett palats, har en helikopter, en stoor segelbåt, hundar och mycket pengar. Promenaden ändrade helt plötsligt riktning från att vi gick i ett bostadsområde till att vi gick rakt in i en mycket fin, ljusgrön granskog. Då började det helt plötsligt bildas tornados överallt och vi fick springa och söka skydd hela tiden för att undvika alla tornadosarna. Detta var mycket läskigt...



Tillslut var vi framme vid huset och där stod mannen. Mannen såg ut som frontfiguren i Orsars Spelemän - Kalle Moreus. Och han var saligt lycklig över mig! Mamma och pappa lämnade mig där och vi var själva. Då ville han visa mig runt i sitt stora palats och sa att jag får allt jag vill ha. Så vi gick runt där och jag kände att jag borde vara tacksam, men jag vill inte ha honom. Jag älskar någon annan, men just då visste jag inte vem. Det blev jobbigt när vi skulle gå och lägga oss, för han ville självklart sova i samma säng, men jag kände inte riktigt för det. Så jag sa att jag mådde dåligt och behövde få lite frisk luft. Vänlig som mannen var så lät han mig gå ut... Då satte jag mig på en stor sten i månljuset och började snyfta.



Då från ingenstans kommer Patrik!! Haha, fattar ni hur sjuk den här drömmen var?? Han sträckte fram sin hand och sa att vi måste vara tysta sen rymde vi därifrån... När vi sprungit en bit bort från palatset hörde vi hur mannen skrek: "VAR ÄR MIN KVINNA?!" Då blev jag skitskraj och vi sprang ännu snabbare. Vi visste att när vi kommit över en flod var vi säkra. Mannen sprang efter oss med ett gevär och massa hundar som skällde. Självklart så ramlade jag på en töntig pinne och av nån anledning kunde jag inte resa mig igen så patrik tog tag i mig och lyfte upp mig och började springa med mig i famnen. Då var mannen hack i häl. Framme vid floden stod det en luftballong och väntade på oss. Den var fastbunden och vi hoppade i luftballongen och hann precis knyta upp banden innan mannen var ikapp. Men han hoppade efter oss och fick tag i korgen på luftballongen och jag sa då, jag är ledsen men jag tror att det finns någon annan som passar bättre för dig, sen så böjde jag upp hans fingrar så att han tapapde taget och föll ner till marken.



Det var SÅ SKÖNT när den här drömmen tog slut och jag vaknade. Det tog ett litet tag innan jag fattade att det bara varit en dröm. Känslan från drömmen sitter kvar än.